oliiwias

Jag tycker om att fotografera, det är skönt och när man väl får till något som man själv anser vara riktigt bra finns det få känslor som är bättre. Sen tycker jag om att stå framför kameran ibland också men det stora problemet är då vem som ska fotografera. Det är verkligen få gånger jag blir riktigt nöjd när det är någon annan än jag själv (med risk för att låta egoistisk hehe) tar bilderna. Det ska vara rätt vinkel, ljuset ska falla rätt, fånga rätt ögonblick - ja allting hänger samman. Dessutom har jag läskigt höga krav på hur jag vill att resultatet ska bli. Det är den rätta känslan jag vill fånga, rätt känsla ska förmedlas till den som tittar på bilden. Sen vill jag även att resultatet ska bli så naturligt som möjligt, att kameran får göra jobbet och inte redigeringen. Nej, det är knappt så Erika får fotografera mig. Jag blir aldrig nöjd. Typiskt att man inte kan göra allting själv höhö. Det är svårt att förmedla den grundtanke och inställning man själv går in med. Vet inte riktigt vart jag ville komma med detta. Men sammanfattningsvis kan vi säga såhär: Om man låter två olika fotografera ta en bild på samma sak, blir bilderna heeelt annorlunda ändå. Allting beror på hur man själv tolkar motivet.

Sen kan ni ju välja att ignorera ovanstående bilder egentligen då de inte är några höjdare.. Men ibland får man ett ryck och känner för att lägga upp dem ändå. Puss!