oliiwias

De senaste dagarna har varit väldigt jobbiga för min del. Fyllda av alla olika känslor jag kan komma på. Mitt humör har gått upp och ner. Ena stunden har jag strålat som en sol medan jag i nästa inte vetat var alla tårar kommer från. Jag vet verkligen inte var allting kommer ifrån. Känner ni igen känslan att kroppen agerar på ett sätt som inte hjärnan förstår? Man har helt enkelt inte en aning om varför man gör som man gör. Det har hänt mig allt för ofta nu känns det som. Det känns som om att man måste ordna upp livet i olika kategorier för att sedan prioritera vissa av kategorierna före andra. Vilka betyder mest och vilket spelar störst roll? Jag tycker inte om ordet "varför". Det symboliserar att man inte har kontroll, att det inte finns någonting att göra åt saken. Det finns oftast inte något vettigt svar på frågan varför heller.

Men för att byta bana lite och komma tillbaka till det här med känslor. Visst har jag varit lycklig över att veta att jag har mina fina vänner, min underbara familj och min fantastiska pojkvän? Men samtidigt så otroligt ledsen över att det inte känns som om att det räcker för min del. "Mitt namn är mycket och jag vill ha mer". Varför är det alltså så att vi vill ha sådant som inte går att få? Självklart finns det inget vettigt svar på detta. Alla tankegångar gör mig så frustrerad. Inte finns det någon slutsats heller, inte ens något hum om vilken slutsatsen kan vara.

Mitt i allt får man helt enkelt påminna sig om att man har det jäkligt bra. Vilket i sin tur leder till att man inte vill prova nya saker, är rädd för vad som ska hända här näst och så vidare.. Men ändå. För ett år sedan hade jag aldrig kunnat säga att jag är stolt över den jag är. Idag var nog första gånger någonsin som jag verkligen tittade min mamma i ögonen och berättade för henne att jag är stolt över den jag är och vad jag åstadkommit i mitt liv hittills. Men hur många av oss kan egentligen erkänna det för andra, att vi är stolta över oss själva? Ännu svårare är det egentligen att erkänna det för oss själva. Att verkligen känna den känslan av att kunna klappa sig själv på axeln och säga bra jobbat! Det är svårare än vi tror. Dagens samhälle är inte utformat för att någon ska kunna få lov att vara nöjd med sig själv. Idag är vi alla bara en i mängden, likadana som alla andra. Hur tråkigt är inte det? Jag vill vara mig själv. Jag vill få lov att vara nöjd med den jag är och stolt över det jag gör. Det jag gör kan gynna andra. Vi ska inte vara rädda för att framhäva oss själva på ett bra sätt, utan att verka arroganta. Det jag är bra på, finns det ingen annan som gör likadant. Alltså gör jag det bättre än någon annan. För det finns ingen som kan göra exakt likadant som jag.

Jag skulle inte vilja byta ut mitt liv mot någon annans. Visst finns det val och saker jag gjort som jag kanske ångrar, men det är trots allt ingenting som jag skulle vilja ha ogjort. För de val och beslut jag tagit i mitt liv har lett mig dit jag är idag. Dit jag faktiskt vill vara. Jag är kaptenen över mitt eget liv och bestämmer själv vilka beslut jag väljer att ta. Alla val jag gör under en dag, påverkar hela mitt liv.

När jag ser bilden ovan, påminns jag om den styrka jag besitter. Jag är en stark människa, precis som många andra. Som har gått igenom mer än vad många andra tror. Livet är ingen dans på rosor, men inte så svårt heller. Med en vilja klarar man allt. För att komma framåt i livet gäller även att man ska kunna lita på sig själv och välja sina strider. Om man inte går framåt och aldrig tror att saker kan bli bättre än vad de redan är, står man bara kvar på samma ställe och stampar. Det vill inte jag. Jag vill vara fri och kunna göra precis vad jag vill. Jag vill inte behöva påverkas av andra även fast man aldrig kommer ifrån det. Alltid finns det någon som påverkar de beslut man tar. Men man får helt enkelt se till att man mår bra av det för stunden. Jag gör det jag vill och det jag mår bra av för att orka med allt annat som känns jobbigt. Jag är den jag är och försöker, precis som många andra i samma ålder att hålla självkänslan på topp trots att det är jobbigt. Men vi är vackra, var och en på sitt sätt. Både på utsidan och insidan. Lita på er själva. Vi känner oss själva bättre än någon annan. Därför är det vi som tar beslut och ingen annan åt oss.

Jag är stolt över mig själv. När jag ser bilden ovan ser jag kämparglöd, vilja och styrka i mina ögon. Men även lycka, längtan och lite rädsla inför vad framtiden har att erbjuda. Så länge jag gör det jag mår bra av, vet jag att mina ögon kommer fortsätta att utstråla dessa saker som beskrivs. För det är en del av mig. Jag kämpar, har en enorm vilja och ger mig inte förrän jag får det jag vill ha. Jag är lycklig men har alltid saker att längta efter och är lite rädd inför vad som komma skall. Om någonting av detta saknas, mår jag inte bra. Om jag inte får längta har jag ingenting att leva för. Därför måste jag se till att andra vet hur jag fungerar för att de ska kunna förstår hur jag är. Om jag blir ledsen kan det bero på något utav detta. Mina ögon berättar mer än vad man kan tro.

Nu ska jag inte tråka ut fler mer mina ord. De som faktiskt orkar ta sig hit genom att läsa allt har förhoppningsvis sett detta ur ett nytt perspektiv och tänkt till angående sig själv. Ibland behöver vi det. Att få ta lite utav vår dyrbara tid och tänka över vem vi är och vad vi vill.

Nej, nu ska jag sova. Imorgon väntar jobb. Godnatt på alla er underbara människor som finns där ute i världen. Kom ihåg att ni är guld värda!